Eddy Nzeyimana

Livscoach & föreläsare

Hjälper dig frigöra ditt fulla potential

”He who understand others has knowledge, he who understand himself has wisdom” /Dao

Min berättelse

Mitt namn är Eddy Nzeyimana är 40år, tre barns pappa. Idag arbetar jag som Familjebehandlare hos socialtjänsten och driver eget inom coaching såsom Life coaching, Självkänsla coaching, ACC coaching, Stresscoaching, Mindfulness &
Meditation coaching, Qi-andnings Qi Gong coaching, Power Qi Gong coaching, Skådespelare, Scenograf, Föreläsare. Så ser mitt liv ut idag i Sverige. För att du ska förstå varför jag valde att arbeta med människans inre kraft är du välkommen att fortsätta läsa nedan, förord från min kommande bok om min livsresa som är på gång.

Förord ur boken: Från trauma till medveten närvaro 1979-06-01 kom min mamma och min morbror Simeon hem från BB med en nyfödd pojke och hittade min pappa under pistolhot av en befälhavare som kom med en militär lastbil för att kasta ut oss och ta över huset. Detta var vanligt på den tiden, enligt min morbror och mina syskon. Den nyfödde pojken är jag, jag har genom min morbror och mina syskon fått återberättat en hel del om mina första åren i livet. För att skydda oss och inte riskera livet och lämna oss utan en pappa gav min pappa upp huset och vi började flytta runt till små hus och väldigt dåliga område. Enligt mina äldre syskon levde vi i riktigt misär och runt oss var alkohol, mycket cigarett, daglig slagsmål och mycket annat snusk. Inget barnvänligt område alls.

I alla områden som vi levde i var min mamma omtyckt och hon hjälpte familjer när de var sjuka eftersom hon var sjuksköterska. På detta vis kunde hon tjäna lite extra pengar. Min pappa arbetade inom skolverket och var även han väldigt omtyckt av både människor och hundar i kvarteret.

I det första området som vi flyttade till hände min första nära döden upplevelse som jag kommer ta upp längre fram i boken.
Med åren flyttade vi till lite bättre och bättre område och livet började bli lite normalare och normalare tills krigen började bryta ut och livet blev surt än en gång.

 

Mina föräldrar var från Rwanda, flydde till Burundi 1959 strax efter de hade träffats. Att vara från Rwanda gjorde det inte lätt för oss under uppväxten i Burundi. Men det fanns förstås många burundier som behandlade oss som deras familjer. Min skolgång var inte så lätt, till och med lärare mobbade mitt rwandiskt ursprung. Vi överlevde ett antal krig i Burundi och såg vad ett barn inte ska behöva se samt var med om många
många nära döden-upplevelser. 

Jag växte upp och blev tonårig, gick med i krig i Rwanda för att befria landet och stoppa folkmordet, där var jag också med om otaliga nära döden-upplevelser.

Efter kriget lämnade jag militär livet och flyttade tillbaka hem och gick i skolan. Livet därefter var långt ifrån perfekt. Krig efter krig, svek, nära döden upplevelser, förluster mm. Men det fanns många bra stunder och bra minnen med våra vänner och grannar. Det finns också mycket som hände på vägen när jag blev en egen självständig individ och började tänka själv och förstå omvärlden på ett djupare plan och ifrågasatt den kollektiva människosynen som rådde i landet och runt omkring mig. Det är inget snack om att jag som alla andra drabbades av trauma, som kanske många inte ville och fortfarande inte vill prata om. Dels kanske för att många hade vant sig med krig, elände och dels för att det har sen länge varit tabu kring att visa sig "svag". Man fick trauma och gick vidare och blev "starkare" helt enkelt. Vi kom till en punkt där att förlora någon blev
normalt, vardagsgrej liksom. I boken ska jag fokusera mest på mig och min resa genom för mig, misär, elände, orättvisor, förluster, krig, döden och hur jag kom till andra sidan där jag
hittade medveten närvaro, självkärlek, sålde företag, flyttade till Sverige, började på nytt blev pappa till tre underbara barn, familjebehandlare, livscoach, föreläsare, skådespelare mm mm. Hur jag valde att leva och blomma ut istället för att
deppa och låta trauma ta över.
Med den här boken hoppas jag ge dig hopp om
livet och tron på den inre kraften som vi alla har fått
till förfogande men som ibland känns omöjligt att ta
fram.